Jag kan säga att jag har fått riktiga sömnproblem.

Kan verkligen inte sova på nätterna längre. Har så otroligt mycket tankar som snurrar runt i huvudet, tänker på samma saker hela tiden. Har inte ens ro till att sova längre? Dessutom är jag så sjukt rastlös också, vill att saker ska hända hela tiden. Känns som att jag vill börja leva på allvar, men att jag inte har rätt förutsättningar till det än. Mina drömmar och mål är så nära, men ändå så långt bort. Jag skulle kunna sträcka ut handen och nå dem direkt, men vågar jag?
Vågar jag riskera att alla förväntningar, allt hopp jag har byggt upp genom åren kan krascha på en sekund?
Vågar jag möta mina egna rädslor, vågar jag att misslyckas?

Egentligen har jag alla förutsättningar i världen för att lyckas med det jag vill, jag är den människa jag vill vara, och jag tror att jag en dag kan bli den människa jag alltid har velat bli. Jag har det som krävs, men ändå är jag så rädd. Men det kanske handlar om mognad, att övervinna rädslor, att inse att det bara är jag som kan påverka mig själv och mitt liv?

Även om vi var lite töntiga i föregående inlägg och inte avslöjade våra nyårslöften så kan jag faktiskt avslöja ett; Att lyssna och tro på mig själv, att verkligen leva livet fullt ut. Våga ta risker, göra saker jag inte har gjort förut, möta sådant som skrämmer mig.

Hoppas mina sömnproblem löser sig, kanske beror det på att jag har druckit sjukt mycket kaffe dessa dagar? Eller så är det kanske sådant man behöver ibland för att verkligen tänka till?