Ligger i min säng, är ensam, trött och jävligt sjuk.
Halsen värker så att jag knappt kan svälja och huvudet dunkar av ansträngning till att hållas vaket.

Jag är hungrig, men jag orkar inte laga någon mat. Jag måste börja med matte b, men jag orkar inte med det ångestladdade skiten. Fan..

Känns som att jag har tagit mig vatten över huvudet när jag bestämde mig för att plugga matte b samtidigt som jag jobbar. Som vanligt trodde jag att jag är någon slags superkvinna som klarar allt oavsett hur omständigheterna ser ut. Kanske dax att inse sanningen att man faktiskt är mänsklig och ingen jävla robot.

Sen är jag besviken och förbannad på att människor kan bete sig hursomhelst och ändå komma undan med sitt äckliga beteénde. Har folk ingen skam i kroppen, har de inget samvete? Kan de trampa på andra människor utan att känna skuld eller ånger? Något att fundera på, eller hur?

Nu ska jag försöka hitta något att äta alternativt be mamma bre en macka hehe… Hörs senare

Vacker bild på oss från i helgen. Virran, Bea och Nelle!