God morgon fina läsare!

Idag är jag glad, och gissa varför? Jo, det är fredag och helg nu. Känns otroligt skönt att tiden går så fort nu när vädret är så trist och man inte kan göra någonting. Trodde att våren var på ingång, men vad händer inte då? Jo, det börjar snöa igen. Sjukt irriterande! Dock tror jag att snön inte ligger kvar särskilt länge, enligt väderprognoserna så ska det bli 12 + grader på torsdag nästa vecka.

Okej, nu börjar det spåra här lite. Jag sitter och skriver om vädret!? haha.. Tycker synd om er, inte världens roligaste ämne att läsa om kanske.

Därför ska jag skriva om nåt mer intressant.. hmm.. Kan ju berätta om något jag drömde igår natt.
Drömde en väldigt verklig dröm som kändes “på riktigt”. I drömmen så knarkade jag (!), ja ni läste rätt!
Jag snortade kokain och blev riktigt påtänd. I drömmen så var jag på fest iallafall och så blev jag och min kompis bjuden på varsin lina. Jag blev hög och så snodde jag en cykel som jag körde som en galning på, så började polisen jaga mig och jag var panikslagen över att de skulle komma på mig med att ha knarkat… haha

Men ja, det jag skulle komma till var att jag i drömmen kände sådan enorm skuld över att jag testade drogen. Känslorna i drömmen kändes så äkta och tankar som: vad händer om jag tar för mycket? kan jag dö? Vad skulle mamma säga om hon visste? Varför gör jag detta?
Sådana känslor som jag misstänker naturligt dyker upp för dem som testar en drog för första gången.
Det var en läskig dröm, men ändå häftigt att den kändes så verklig.

Sen kan jag ju poängtera att jag är extremt emot droger, har aldrig och kommer aldrig någonsin att testa narkotika. Det är otäckt hur mycket droger och knark förstör människor, det är upphov till väldigt mycket ont i denna värld. Så fuck knark helt enkelt

Komiskt att detta inlägg gick från att handla om något så vardagligt som väder till något så allvarligt som droger. Aja, ha en bra fredag nu kära vänner!

Var beredd på att få en hel del reaktioner på blogginlägget som jag skrev igår angående att ni läsare kommenterar så lite. Hade väntat mig att få en hel del skit eftersom många människor idag har svårigheter att tänka sig in i andras situationer, och därför har svårt att faktiskt förstå innebörden av vissa åsikter/inlägg. Så ja, lite skit fick jag ta.
MEN, blev förvånad över att så många av er tog det hela positivt, ni är fasiken underbara!!!
Det är vid sådana här tillfällen man faktiskt påminns om varför man bloggar, just för att många av er läsare är så fantastiska.

Sen ansåg vissa att det var ett hot när jag skrev att vi funderar på att lägga ned hela skiten. Skrev bara det jag kände, ville vara 100% ärlig och ville få det jag ville ha sagt utan att gå några omvägar. Ärlighet vinner man ju längst på eller hur? Sen är det tråkigt om vissa av er såg det som ett hot, det var verkligen inte meningen att pressa/hota er på något sätt, ville helt enkelt bara prata klarspråk och säga hela sanningen.

Så det “utbrotts-inlägget” var faktiskt välbehövligt för oss eftersom jag fick en push nu och inser att det är så många därute som faktiskt gillar det vi skriver. Så nu har jag laddat upp med massa roliga inlägg tills idag, inspirationen kom tillbaka på ett kick, och det tack vare er!

Sen så vill vi även tillägga att vi ska bli bättre på att svara på kommentarerna vi får, ska försöka svara på de flesta nu, blir ju roligare för er också om ni får svar från oss Men ja, tiden är ju knapp men vi ska ta oss tid till att börja svara mer nu.

Ha en grymt bra dag nu och glöm aldrig att du är en fantastisk människa!

Hej!

Är besviken på er bloggläsare, så tänkte skriva av mig vad jag tycker nu.

När man bloggar så vill man hela tiden ha respons från er läsare i form av kommentarer, det är INTE kul att blogga om man inte får respons på det man skriver. Man vet att flera tusen personer läser det man skriver varje dag, men ändå är det bara ett fåtal som kommenterar.

Sjukt tråkigt faktiskt när vi vet att ni läser men skiter i att kommentera.
Sen när vi väl ordnar en tävling där det går ut på att kommentera och deltaga i tävlingen, jo då minsann orkar 110 personer kommentera inlägget för att ha chans att vinna ett smycke. Jättekul att ni är med o tävlar, men kan inte iallafall några av er kommentera vanliga inlägg också?

Man tröttnar tyvärr på bloggandet när det bara är ett fåtal läsare som engagerar sig.
Sen kanske det handlar om att det vi skriver inte intresserar/berör er? men nästa fråga blir ju då direkt: vafan läser ni vår blogg överhuvudtaget för isåfall!? 1 ynka liten kommentar ibland kan väl inte vara så svårt?

Som igår t.ex, då gjorde jag tre välarbetade inlägg och förväntade mer respons än vanligt just för att det var lite “roligare” inlägg. Men ne, då fick vi färre kommentarer än någonsin. Seriöst så funderar man ibland på att bara lägga ner, blir så irriterad faktiskt, det känns inte värt att blogga längre.

Så nu tilldelar jag er en “varning” ( ), om ni inte börjar kommentera mer nu så kanske vi lägger ned hela skiten!?

Sjukt tråkigt att behöva skriva detta inlägg, men känns bättre att göra det än att inte göra det alls.

So, for the last time: varför kommenterar ni inte längre?

Häromdagen så diskuterade jag lite med en vän om hur olika man blir bemött beroende på hur “bra” man ser ut utseendemässigt.
Nu ska vi generalisera och tänka utseendet i en poängskala från 1-10.
Vi kom iallafall fram till två intressanta teorier:

1. (Detta gäller nog främst killar) Om man kategoriserar sig själv som en 6:a utseendemässigt så tror vi att man gärna träffar en tjej/kille som är snyggare en gång/ett fåtal gånger, som ett one-night-stand liksom. Men då tror vi att denna person hellre har ett förhållande med en tjej/kille som är på samma poängnivå (6:a) eller lägre, just därför att i ett förhållande vill man vara trygg och man vill inte känna osäkerhet att förlora personen. Man vill helt enkelt inte känna sig hotad och veta att den man är tillsammans med kan få en så mycket snyggare än en själv.
Men man har hellre ett one night stand med en riktigt snygg person, men det är svårare att inleda ett förhållande med den människan pga. osäkerheten att känna sig otillräcklig.

2. Om en person som på skalan är en 5:a utseendemässigt skulle snacka skit om en annan person, så skulle den nog spontant hellre snacka skit om en 9:a än en 2:a. Avundsjuka?

Varför är det så?

Nu är det såhär att jag delar inte vanligtvis in människor i olika poängsystem efter utseende, tvärtom så är jag nog ganska ovanlig, för jag tycker faktiskt att alla människor är vackra på sitt vis. Sen beter jag mig inte olika mot snygga respektive mindre snygga människor, det skulle aldrig falla mig in att döma en person efter utseendet på det sättet. MEN, man måste ändå kunna rationalisera och inte ta allt på så stort allvar, min åsikt är inte lag. Alla har ju olika smak tack och lov!

Så vad tror ni? Är teori 1 sann? Är människan i teori 1 mentalt svag? Handlar det om avundsjuka i teori 2? Håller ni med eller tycker ni tvärt om?

Sen kan ju en annan fråga vara: Eftersom utseendet ligger i betraktarens ögon (dvs. miljardtals olika ögon) så kan ju ingen någonsin bli poängsatt på det sättet eftersom alla har olika smak. Så där kanske hela teorin ändå faller helt o hållet?

Har ni hört att Diors chefsdesigner John Galliano har typ blivit “sparkad” för att han blev filmad i smyg medan han sa massa anti semitiska uttalanden!? Jävla kräk, hoppas han blir sparkad ifrån Dior för gott. Har så jävla svårt för människor med rasistiska/nazistiska åsikter, kan inte med sådana människor.. Ryser av bara tanken.

Och SYND att jag igår fick ett prov på kick med John Gallianos nya parfym som luktar LJUVLIGT.
Vil HA HA HA parfymen eftersom den luktar så gott, men nu vill fan inte stödja gubbjäveln genom att köpa parfymen.

Jag älskar verkligen hundar, inte bara för att de är söta och gulliga utan jag har verkligen ett speciellt band till hundar. Jättesvårt att förklara men vissa människor har det här speciella bandet med t.ex hästar, katter eller andra djur, och jag är verkligen en riktig hundmänniska.

När jag blir äldre har jag planerat att skaffa en egen hund, dock kommer det dröja ganska många år. Måste ha en fast tillvaro i livet först, typ färdigutbildad och fast jobb som jag trivs med, fast boende osv. Så kommer nog inte skaffa en egen jycke än på typ 10 år. Men har redan planerat att det ska vara en aprikosfärgad toy/dvärgpudel.
Att jag vill ha just den hundrasen är för att min nuvarande hund är en kungspudel, och just den rasen har väldigt karismatiska personlighetsdrag. De har ett speciellt kroppsspråk och beteende som tilltalar mig väldigt mycket. Gillar alla hundraser, men det är något speciellt med just pudlar. Och för er som har typ fördomar att de ska vara snoffsiga och snobbiga för att de ofta framstår som det i filmer, så kan jag säga att det stämmer inte. Tvärtom så är de flesta pudlar väldigt livliga, ivriga och livfulla, min hund t.ex är den vildaste och galnaste hunden jag träffat. Han beter sig som en vild unghund fastän han är snart 9 år. Crazydog!
Självklart gillar jag alla hundraser, i framtiden vill jag gärna ha en större och “grövre” hund som typ en rottweiler eller schäfer. Även engelska springer spaniels är så himla fina!

Här har ni lite bilder på den hundras och färg jag vill att min lilla vovvis ska ha:

Blake Lively har en söt vovve, tror det är en blandras med pudel i sig. SJUKT söt!

Hej på er!

Hade en jättebra alla hjärtans dag igår, först träffade jag fina vänner på jobbet. Sen efter jobbet så åt jag middag med mina bästa vänner; Nathalie, Julia och Veronica. Hade så mysigt och trevligt! Får nästan en klump i magen när jag tänker på hur mycket jag tycker om er, vad skulle jag göra utan er?
Ni lyser verkligen upp min dag, och jag är så sjukt tacksam att jag har er. Älskar er finisar!

Många tycker att alla hjärtans dag är överskattat och “töntigt” men jag tycker att betydelsen med dagen är så himla fin. Jag funderade lite på det här kring kärlek igår och jag kan knappt fatta det själv, men fan vad jag är fylld med kärlek. Jag älskar min familj så villkorslöst mycket, och kärleken för mina vänner är så stor att jag nästan gråter vid tanken, och mina underbara husdjur älskar jag så mycket att jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Jag är 1 människa och jag är kapabel till att älska så förbannat mycket, tänk då att vi är 6 miljarder människor på jorden och alla människor är kapabla till att älska. Tänk hur mycket kärlek denna jord består av egentligen!?
Världen är fylld av krig, svält, orättvisor och hat, men ändå är kärleken så mycket starkare och jag är nästan säker på att en dag så kommer kärleken att segra.

Sen kan man ju undra om man verkligen behöver en valentines day för att bevisa sin kärlek till sina medmänniskor, det borde man göra varje dag.

Kärlek till er fina läsare!